En stor anledning till att jag kom till Southwestern var att jag ville vara nära Austin som jag sedan ett par år tillbaka har ett särskilt intresse för. Dock hade jag innan helgen inte besökt staden än, men under helgen så företog jag faktiskt två besök.

Eftersom jag inte har några klasser på fredagar så bestämde jag och Amanda, som inte heller har några klasser då, att åka in till Austin för att uträtta några ärenden. Bland annat så var jag tvungen att få min mobilskärm utbytt då jag spräckt den, ett typiskt iPhone-problem som jag dock inte varit utsatt för tidigare trots att jag har varit iPhone-användare under ett antal år. Att laga en skärm kostar ungefär 100 dollar och det går på en halvtimme, dessutom finns det en uppsjö av ställen att göra detta på i Austin så det var skönt att få det snabbt åtgärdat. Vi åt lunch på Shake Shack, som är en hamburgerrestaurang, och det var riktigt gott. Jag börjar inse hur smalt, ironiskt nog, utbudet av “snabbmat” är hemma i Sverige samt hur grå vår snabbmat egentligen är. Efter lunchen så åkte vi till Barton Creek Mall som är en av galleriorna i stan, jag köpte ett par slipsar på Forever 21 vilket är som en amerikansk version av H&M, mest bara för att handla någonting. Även en smoothie hanns med innan vi åkte hem.

På lördagen åkte jag med Josh, Andy och Walter då Josh ville in till en butik för att köpa joggingskor. Butiken heter Ready to Run och var specialiserad på detta, även jag behövde ett par så jag passade på. Efter att ha gått fram och tillbaka, samt lätt jogga, på en matta och därefter fått mina fötter uppmätta hämtade expediten tre förslag på skor som han trodde skulle passa. Alla tre paren var också jättesköna. Jag valde ett av dem och eftersom Josh också var färdig åkte vi vidare för att äta lunch. Vi hittade ett ställe som heter Fricano’s vilket låg på campus för University of Texas at Austin. Det stället var ungefär vad jag tänker på när jag tänker på matställen i Austin; mycket karaktär, hipster-influerat och väldigt gott. De specialiserade sig på olika typer av mackor och jag valde en klassisk Reuben, parad med en Peacemaker (en lokal öl). Efteråt åkte vi hemåt då vi åstadkommit det vi var ute efter.

Det som slog mig när vi körde på campus är hur enormt det är. Det är skillnad på att höra hur det går 50 000 studenter på UT och att faktiskt se området; det är en hel stadsdel, som att köra in i en stad i staden. Jag måste dit fler gånger och utforska. Josh föreslog att vi borde göra detta till en återkommande aktivitet varje helg. Inte mig emot.